Posted on Leave a comment


If you are an Eritrean or a habesha diaspora from the time before the early 90s then chances are that you have been called “belles” by the natives when you been visiting our countries whether you’re aware of it or not. As you know belles is a summer fruit that has its prime season from about june till august. The diaspora also typically make homeland visits mainly during this period due to the nature of our summer brakes here in the west. Thats why we are or were called belles I was told. I’ve heard many funny stories from both sides of the gap but mostly from those that came back from their visits.

Like when my mom came back and told us she finally got my granddad a pair of new eyeglasses because the poor old man (may he rest in peace) confused all of us due to his worsening eye sight. But when he finally got them on and saw everyone all very clearly he never wanted to put them on again. He said it best himself that we all look very scary so near and close in such details 😀 It was apparently too much of change all at once for him I guess?

The gap that was created between the diaspora and the inhabitants is in a similar way a bit scary when looked at closely beyond it’s slightly blurred surfac. I my self have only been back home to Eritrea 2 times since I left it as a child long ago. The first time I returned was in the mid 90 s shortly after the country’s well longed independence. The turn had finally come for my sister and I to travel alone there as young somewhat naive teenagers and stay with our relatives during the entire summer.

What I remember most of that visit was how annoyed some people (in the arab countries) were already at the transit occasions in Yemen and Saudi airports about our (to us considered normal tourist outfits) dressings with shorts and skirts and maybe the clumsy careless teen style to complement the total culture clash. Our parents did their best to warn us about the culture differences at that time but there was only so much a teen brain could take in so the rest was up to us and our freedom we thought. Shortly after we arrived there, many surely looked at us as if we were aliens from outer space for a period. Later we kind of started to understand that they actually considered us like children if not perhaps a bit dumb, specially in comparison to the local teenagers there.

I also remember how insufficient we felt with our teenage budget for not being able to help back everyone that were genuinely and generously nice to us despite our naive and trouble free venturesome travels everywhere within the country. However what remained the same throughout the whole stay was that which ever city or village we visited we got a bit stared at if not almost discreetly laughed at sometimes simply for the way we dressed and carried ourselves like. We never really got why they found it amusing how we dressed but it was pretty harmless so eventually we kind of adapted to the reaction. In some villages, the ladies even kindly offered us a netsela (a sort of light scarf) to wear like the locals. Not necessarily to cover up anything because we didn’t reveal more than bare arms and legs below knees, but more to assimilate better. It was an act of care and consideration for us

The culture crash was just a total havoc at that time just like we were warned about. The second time I traveled there a time after the millennium shift a whole lot had changed so there were no funny reactions at all about clothing or traditionally expected behaviours. But I could already clearly grasp the huge class difference emerging. The very visible economically different lifestyles created partly by the diaspora was undoubtedly causing a tensions beneath the surface. The growth of darker emotions such as envy, greed, resentment, and abandonment where almost tangible. It was bound to naturally.

I tried to address this concern already at that time with those in the diaspora but was met with negligence if not cold denial and some mild resentment. The problem as I saw it at that time was not that the people were not nice because most of them definitely all were. But it’s the diaspora that were a wee bit too flashy, wild without the littlest minute self-awareness at all. It was so worrying how careless they were of the consequences that I was dreading silently

So on my second visit I didn’t stay there longer than a week and a half and I never went back there again since that time but kind of anticipated the development which by now has fully taken place as we can see. The mass-migrations from Eritrea and around that region in my opinion is hugely thanks to the carelessness of the diaspora distracting people from their usual daily routine hard-works. Off-course everyone was going to want to have as good economy like the “belles” people understandably. Who doesn’t want to come back to their homeland and rave around local parties flashing about at luxurious restaurants.

Everyone off-course want to better their lives and escape the hardships if they see a way out. And after the groundless US economic sanction on the country about 8 years ago the situation have worsen further to what it is today. Many risking their own and their families lives through the horrific Libyan cruelty and the dangers of Mediterranean seas. All just to get to Europe, where the life of the diaspora yet again can be recreated as an aspiration within the natives again an again like a vicious cycle.

There are off course many political aspects that played their BIG roles in the whole story of the mass-migrations we see today and I have written a little bit about that too here but this time “belles” inspired me to observe the whole situation from another perspectives I guess? So I didn’t just choose to write about this because many of us don’t already know the situation or to shame us diasporas and migrants, but to awake the necessary consciousness among us thereby promoting more responsible attitudes hopefully. We should investigate how we are contributing to the problems of migrations first of all. We should as well oversee how we are relating, engaging and what message we are conveying within our people, homelands but also our responsibilities towards our new countries. Take smal steps towards reparing this gap by creating oppurtunites and building healthier and step by steb closer relations plans for example

To give you an opportunity to start engaging in a healthy way is also why I am selling this belles painting with 30% of the profit going to #TsuriyPurpose foundation. If you have any questions regarding the painting or this project and want more insights, economical reports or wonder what other merchandise will contribute to this project then leave a message here or on instagram ’semirasemret’ and Tsuriy’s FB page and I will get back a s a p

Happy holidays

Posted on Leave a comment

A womans gowns and her transitions

Time to introduce my second couture gown. This dress and I have a very special bond I must say. We have gone through so many transitions together. It hasn’t only gone through a whole lot of changes, but a few re-designs and endless re-fittings too. Keeping my time busy until late nights sometimes. It has angered and exhausted me at times but also kept my mind off a lot of mindless stress and made me super focus.

The top part of it is strictly stiff and belts up the upper body holding it in place similar to a corset. So you definitely wont be slouching wearing it or else… But still I managed to get some elasticity at the closing in the back to compromise for the harsh strictness. (When it’s not nearby and can’t hear me, I call this dress many names and sometimes I feel it kind of made itself out to existence ….. through me sort of….not in a creepy way but …… know? ….never mind….)

Well it fit me very well in the end if I say so myself …and is definitely one of the favourites, not only because it’s been better readjusted but also because during the process it was being changed and redesigned it gave me so many other ideas. And yes, off course it can be easily made to individually fit you perfectly no matter your shape. But be warned, it will demand from you to hold your posture or else.  Anyway, with this strictly elegant outfit, I would like to greet you all women out there a very happy international women’s day!

Specially all those strong, honest, caring and warm women in our world. In fact why don’t I just totally grab this opportunity to dedicate this piece of motivation to you all now that march 8th coincides so timely for me to do so? ……So I did

Well, by now I think those who know me know also that I have not only questioned feminism as a political movement but kind of abandoned it really, if I have to be honest. Off course there are many women I look up to and respect whatever they call themselves or wherever in the world they are. In fact the more I know myself the more of them I recognise in me and vice versa. What most of these women have in common is their genuine love, honesty, passion, devotion and respect for the rights of their own and others. When I say love, I mean real genuine love almost like a mothers love. That’s almost what it takes for something to be genuine. It requires LOVE. Therefore it is most natural that this kind of bond starts with your “loved” ones or those you honestly care about because it simply is real then.

You know, your mom, sister, daughter, best friend, cousin, aunt, granny or neighbour ans. You start there because you will naturally have true empathy or love for those you care about and truly support. It doesn’t have to be a biological family it could be those females you know have your back and you theirs despite any differences. When majority of our bonds are grounded on a genuine and truthful base like this then it is easier to extend that kind of bond or love further to greater circles.

This kind of relation between women is not about competition or having an externally selected role models pushed up their throats. Specially those selected by men or their system to make women compete with one another for their attention. Nor is it about men influencing women to serve their political or other agendas first. No. It is not about women who have harden so much that they no longer relate to other women in a healthy way either.

It is not about emulating men, or hating them. It is not about them at all. It is genuinely and simply about us and our own love and care for our selves really. Otherwise it will just be hollow words just like how the movement “feminism” serves in politics today. And we all know how that went…? So changing is an opportunity we cannot miss on at this stage right? We have to redesign our strategies and polices from the inner core. Change does not have to come through politicians,  religions, aliens or what have you. It comes through all of us individually. In fact my humble opinion is that it is even better so than in any other ways. Therefore, my simple advice to us all is to first be true to our selves and those we care about.

Start there. Simple but honest and extend genuinely out towards others you get to know and happen to care about. I know most of us do this quite generally already but really make effort to recognise situations when you are uncomfortable and kind of struggling to be true even though you don’t have to. Because it is that precise moment that is critical for change. That moment you courageously opt to openly speak or act from the truth you know, is the moment you have made change, not only to yourself but to us all. This is how we change and progress individually or and collectively. Go ahead and experiment for your self. You will feel the fear at first and you will also feel the rush of power running through you like adrenalin after wards. It is called life. Live!

Otherwise you are only echoing and wasting your time and fooling your self of the life you’ve been given. Be aware who you and your true friends are and which ones you should put further back. Then adjust your time, efforts and energy accordingly. Time is the most valuable thing there is in this world. This is not about being un-social but about prioritising how you spend the precious time we call life. Our loved ones are called “loved ones” because they are most deserving of our time and not only because we “think” we love them. They are a definition of the person we are due to the memories we make with them through our times together.

Most of us don’t realise this until we come to understand that we may not have much more time left. But while you are alive you have always options, chances and possibilities. Use it wisely and lovingly. At least then everything you chose, chanced on and made possible will have mattered because it was what YOU wanted not what you been mislead to do. Even more importantly, it will continue to truly matter to those you genuinely loved even after you are gone   

We all know women that have made profound influence in our lives. And most of us know it is strong women with big hearts and kind souls. Or those loyal cheerleaders that truly want us to make it. Wether it is our mothers, daughters champions or idols the bond is based on genuine love and respect at the core even when conflicts may still be partly in the picture. We needed and need those women in our lives for us to learn to love our selves from inside. And we really need to do that. Love our selves that is. No need to hold men alone responsible for this. Men may love (or hate) us and may even be naturally the leaders in our world, society and homes, but we still need to know what we expect from ourselves and from them first in order to influence, change or replace their leadership in companion with or without them.

It is equally important to exclude, distance or leave the toxic women you have in your life if you know you cant help them. My tip is to advise them where to get help and leave them to sort themselves. They will eventually learn and may thank you. If they don’t then you are still better off really. Your total wellbeing is not only good for you it is good for all women and girls even for the toxic ones. Your actions will be showing them a better alternative and how it is done so keep your courage and move on towards your adventure. Our future is dependant in everything you and all of us DO. Not in the old dusty opinions we safely hold. So go out there and battle some fear out of your life. Kick it’s lying and annoying ass

Well, this was roughly what I wanted to share to add to our collective progress as women and I hope we all can DO little things to change our individual lives and thereby shift the inequality that many women (in particular feminists) seem to experience. By changing and redesigning or reconstructing our own lives we are raising the bar bit by bit all of us together each and every time. This is how we genuinely will bring fort equality naturally and voluntarily independent of politicians or their dodgy pretences.

If you feel that this text was helpful or empowering then I hope you share it so more girls and women can find courage to truly be themselves. And off course if you disagree or want to forward your critique, you are welcome to drop a line below.


Posted on Leave a comment

Don’t hate change

“First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you and then you win”  

– Mahatma Gandhi

Photography Unknown 

I don’t know about Kanye’s breakdown so much yet but I am sure he’l  be fine soon. What might be  interesting about his situation is that it marks a new beginning and perhaps an end for his career maybe? Yes, I suspect that he is serious about his ambitions regarding running for presidency in the election of 2020. Laugh if you want to. But so did we about Donald and that is what Kanye also noticed apparently. 

I have never really been a Kanye fan ever but if my suspicions turn out to be true then I might be very interested to hear more. And yes, I have somewhat always known that he is a little bit on the dramatic side. Then again what artist isn’t dramatic? And yes, it is not the first time he is on the forefront of the news with this kind of spontaneously dramatic behaviour colouring the internet full of despise directed towards him once more. This time for daring to utter his political stand which in his own words spelt along like the following “If I would have voted I would have voted for Trump”  Oooh…!?  Trump..!? The Trump that may be an obvious “racist”?

But racism in the US is not new at all, we have always known that. Actually according to history books it has been much worse before and last time I checked, things are (to) slowly but rather improving actually. The funny thing is that even with a black president in charge black boys and girls never stopped being gun shot to death by the government. 

Not to mention how mass incarcerations of black men has served as a profitable business supporting the economy similar to slavery in the past but in a larger scale now according to Ava Duvarney documentary13th  Slavery then was managed with brutal torture and other harsh forms of oppressions. Slavery now is managed with more sophisticatedly refined  and clever rhetorics such as Clintons here If this is not sly and horrible then I don’t know what is? I totally understand if this is also how Kanye felt during his rant speech on stage.

What I do not understand is the boiling hot hate he and other black people receive from their own folks for thinking differently. So much judgement and contempt for opening up about ones honest feelings and thoughts. As if black men haven’t been through enough mental oppression already? If it is not pure hate and ridiculing treatment then it is the general discounting of them as a “poor hopeless victim” of “mental illness” disregard from no less than “their own people”. I know Kanye  has been through a lot on a personal level but his personal experiences should not be a reason to dismiss his point and views in politics. A black boy apparently cant expect no better treatment than that if he happens to be a thinker, free minded and innovative with his intelligence. No wonder why there are way to few good examples of black boys out there. Being themselves and truly living a free life is to much of a risk for them. What a price they have to pay to attain their emotional and mentally health, wow?

To be black and progressive or think outside the box is just to challenging for the black communities apparently. To confronting for their perfectly square box that have been drawn by their mental masters. So the only options black men are left with is either abort their manhood, obey, bow down to that holy carefully polished oppression or completely rebel against it. Live the classic thug life as an outcast and gangster. Why cant just black boys and men be allowed to be what they are. Humans thats what they are. Unapologetically free humans that can be deep, shallow, strong, sensitive, outspoken, artistic, intellectuals, crazy or whatever they are or want? I am not forwarding my question to the system of the white man’s/woman’s system but mainly to their own black communities and families. Why are you lot not supportive of your own?

Please stop the labelling of your own people. Start understanding, respecting and caring for yourselves and your folks instead. Ask yourselves who made you think that way in the first place. Who is enforcing the fear of critical thinking? Who made you afraid of true freedom and being your authentic selves? Who is hindering our collective growth and why? Stop teaching black boys to blame and hate or hide their feelings. Stop dehumanising them when they express their minds no matter what form the expression appears to be. Listen and converse with them instead. And you will realise they are different from you they are not you. We are all different but humans still.   

We have different ways of thinking all of us. So when did we collectively make a promise to one another to vote for white feminists as our saviour? That is exactly the problem with the black community and the diaspora in the first place. Why even depend on a saviour living outside one self. How about we save one another within our community if there really have to be any savings at all? That we could be there for one another no matter what political views, religion or ethnicity we hold or develop? We are all our own saviours in truth, thats my belief anyway but yes we can share it too. Why won’t our folks get this? Everything we need is within. Why do our community have such a weak faith for our own people and yet often being so dedicatedly religious? Please awake!

Political leaders are just that…Politicians. Like businessmen/women nothing more and no more personal than that even if every vote very much matters to them. They are not our allies or enemies in any form just because their rhetorics are refined or brutal. They’l say whatever they l have to say to get that vote for sure, to win themselves a power position thats all. Now I know Trump was not the favourite option obviously even if (in my personal opinion) much less worse than Hillary. But it was exactly the lousy options that made it possible for him to be a president-elect which I believe is what Kanye was trying to communicate through to his audience also.

And NO I wouldn’t like to be Trumps daughter, family member or any other female in his close network considering what a pervert he sounds like in his way of speaking. But America is not in need of a father it needs change in its political system apparent from the election results. And if anyone could bring change it is Trump. Not because he has experience or because he is an excellent speaker or is any better than other presidents before him but because he is not. Things either will be really bad or really unexpectedly good but they wont be the same for sure. When I mean same, I mean same as in under Bush, Obama or Clinton’s administration. Clinton with all her expertise would only prolog the current situation without any significant change in sight for the black community nor for ethnic minority or the feminists that support her only for symbolic reasons rather than real change for real women. That method is too old and out of fashion. Please move on

Our daughters don’t need a war loving old bitter sadist as a female role model they are too smart for that. They don’t give a smelly pooh about “role modelings”. What they need is healthy and happy families as well as true friendships in their communities and professional circles. If they are happy, healthy and respect their selves then they know that they don’t have to compete with men or anyone else. They know better than our generation that healthy happy and self-respecting men is also what they’l want and nothing less. No one but themselves will be able to stop them from achieving any career path they aim for. So please address the real reason why you are hating change when change have come upon us and always will. Why do you choose to dismiss and contemptuously point aggression and hate towards (a brave and smart) black man’s authentic thoughts and reasonings about the inevitable change we face?

Posted on Leave a comment

Kommer flyktingarna någonsin sluta att fly?

Kommer flyktingarna någonsin sluta att fly?

Vi har nu i några år i rad sett om och om hur det faller in barn kvinnor och män i Medelhavets botten. Människor precis som oss alla. Flyktingar precis som jag en gång i tiden var. När min modiga mor flydde med oss fyra små barn för mer än 30 år sedan så var det inte havet som hon behövde vara rädd för under den långa flykt färden genom ett krigs härjat nordöstra afrikanskt savann. Det var skräcken att bli attackerad av vilda djur eller ”vilda” soldater som höll henne sömnlös om nätterna tror jag. Hennes oros tankar pendlade mellan om vi överhuvudtaget skulle klara resan alls till vilken av hennes ungar hon kanske skulle förlora genom den farliga färden. Det måste ha varit rent av tankemässigt tortyr för henne då hon fick höra att det vart andra mammor vars liv råkat riktigt illa ut och slutat upp som rovdjurs mat bland annat hemskheter mödrar kan råka ut för i sådana omständigheter. Men tack vare att mina föräldrar hade sett till att vi barn vart väl vaccinerade sen tidigare därmed slapp åkommor samt min mammas utomordentliga flykt plan grundad i djup tron på den otroliga ”tur” vi kom att ha, klarade vi oss förbi flera äventyr, byar och länder in till storstaden Khartoum alla helt välbehållna. Därifrån vart det raka vägen flyg väg för att förenas med vår far i Sverige

Så om någon har aning om hur flyktingar har det där ute så är det människor som mig, som oss f.d. flyktingar. Vi av många förstår att det inte är lätt det som många familjer får gå igenom i flykten även om det var en annan tid och man hinner glömma mycket nu. Ibland undrar jag om vi alla människor inte vart flyktingar någon gång, bara man går långt tillbaka i tiden. Säkert har det vart någon i allas familj som på 1200 talet eller tidigare/senare behövt fly från/till ett annat område i världen för att få börja om på nytt undan hot och förföljelser av alla slags. Själv känner jag att flykten undan den kroniskt strukturellt dolda rasismen vi har i vårt samhälle här är den svåraste att fly ifrån även om jag med hela mitt väsen instinktivt vill hela tiden, Istället kämpar jag dock med att blotta den så mycket jag kan numera. Så länge jag är här så är det ett bestående kamp. På så vis också medvetet skapa en bättre förändring kring min närhet till att börja med. Annars förmodar jag att många flyktingar lyckas ändå generellt etablera sig väl in i sina nya hemländer, vilket är tröstande. Ändå är det tragiskt sorgligt när det inte blir så för andra familjer. Familjer som drunknar, massor med människor som förlorar någon älskad till Medelhavets botten. Det till och med skrivs och sjungs berörande vemodiga låtar i våra ursprungs hemländer för både offren och deras sörjande familjer. Här i väst har vi sett deras tragedi på tv nu så många gånger att det börjar kännas som på film, allmän dokumentär eller annat program som vi har syn på medan vi bläddra vidare till roligare underhållning.

På youtube kan man se hur många klipp som helst av den allra sista tiden som dessa människor levde innan deras stela döda kroppar fanns flyttande längst stränderna att hitta. I ett av de senaste klippen jag såg så vart det hjälp organisationer i närheten med gummi båtar som kunde assistera till att rädda liv. Men man kunde klart se i klippet att det inte pågick stort hjältedåds aktiviteter. Vilket fick mig att fundera lite på den som spelade in klippet på sin mobil och vittnade stillsamt allt detta tragik. Det har kommit att bli ett typiskt signum för vår tid det här med att reflexmässigt ta fram mobilen för att dokumentera, imponera eller rapportera framför att reagera mänskligt och lämpligt. Även inför döden. Hur tänker man när man ser människor som håller på och dör framför ögonen på en medan man spelar in live tänker jag för mig själv? Jag klandrar inte utan bara frågar för att förstå och är tacksamt medveten att jag slapp veta trots allt. Jag får fortsätta hoppas att vi människor är bättre än så här, men är samtidigt smärtsamt medveten om verkligheten som är långt ifrån de fina idealen vi vill gärna ha här långt bort från det tragiska.

Jag kan inte tänka mig hur offren måste känt inombords när de sett den passivitet som åskådade de i sina sista minutrar. Eller sorgligt nog så kanske tänkte de att endast vita flyktingar var värt att räddas och gav själva upp för tidigt? Outtalad rasism finns trots allt överallt även bland flyktingar. Jag vet inte hur de tänkte. Eftersom media sällan sänder oss deras egna berättelser utan rapporterar helst när de redan dött, håller på dör eller om storyns innehål passar oss åhörare lämpligast här. Men jag vet att många av de som konstant dör i medelhavet är från samma kontinent eller land som jag kom ifrån. Så det skär riktigt ordentligt i mitt och mitt folks hjärta varje gång jag hör om sådana katastrofala rapporter. Hur än tårarna svider i ögonen dock slutar det inte att drunkna barn och vuxna bara för det. Det fortsätter komma halv trasiga, slitna, fullproppade fiskbåtar lastandes desperata ungdomar och familjer om och om igen. När ska det sluta? Hur ska man få detta att sluta? Varför flyr de? Vad kan vi göra för att de ska sluta fly? Jag hör ingen som diskuterar dessa frågor öppet i någon debatt som komplement till de oändligt livliga argumenten för eller mot mottagandet av flyktingar eller gränssättningar. De som nämnt gränserna som lösning för det här problemet har hittills vart röster från högerextremister med deras grovt förenklade inhumana resonemang. Men nu har nästan alla andra politiker kommit ut ur deras krackelerade ”fina” åsikts fasader och förenats i gemensamma tankebanor. Äntligen så har de börjat smyga ut ur deras inre gömmor för den smyg rasism de förnekat inom sig själva länge och djupt ner. Frihet förtjänar alla trots allt. Snart kanske även de som flyr finner friheten? Det sägs ju att sanningen befriar…

De som fört debatten å dessa flyktingars vägnar däremot har tagit i väl för mycket med sympati propaganda som kanske har börjat att få bakslag nu. Vilket man egentligen inte kan hjälpa än att läsa det som signal om att huvud syftet med det kanske ändå var att väcka samvete därmed även intresse för det egna partiet samtidigt framstå som bättre och godare än resten. Så funkar väl politik kanske? Jag är inte expert i politiska system och kampanjer direkt. Jag bara observerar och illuminerar uppenbara beteenden och mönster jag ser från mitt perspektiv. Men kan inte heller hjälpa att undra varför det inte ska gå att administrera vår värld och system på ett mer genuint just sätt? Varför är vi så ovilliga att göra rätt och rättvist på riktigt här i väst? Det borde vara fler där ute som frågar sig den frågan på allvar med allt vad det innebär i form av uppoffringar eller justeringar i vårt system och därmed liv. Är det för att vi är rädda?

Eller är vi kanske inte bereda för riktiga förändringar helt enkelt får jag gissa.  Så förändringen får istället komma oss som överraskning liksom den gjort i politiken de senaste åren. Denna gång kanske från högre rättvisare makter istället får man hoppas. För förändring är ju vad livet själv handlar om trots allt, och det slipper väl ingen. Men varför har vi då moral och etik som ganska mycket styr våra politiska system om vi inte ens kan hjälpa flyktingarna innan de behövde fly men är så involverade när de väl flyr? Kanske är det ett självbedrägligt beteende om vår behov av att verka goda när vi egentligen bara rädda?

Sällan får debatter som diskuterar orsaken till flykt och krig proper fokus i svenskt media. Man är så motvillig och rädd att ifrågasätta uppåt och tar istället för sig av obegränsad lidande genom att fokusera på stackars flyktingoffer trots att ingen särskild entitet verkar för att förändra deras situation till det bättre på ett allvarligt och långsiktigt sätt. Det är fritt fram för vemsomhelst att ta för sig av deras offerstatus som skänker den gode svensken ett gott rykte för så lite. Samtidigt vet vi att det inte är någon hemlighet att Sveriges stora kompis USA skapat grunden till allt detta elände. Hillary Clinton själv erkänner ju det med alldeles egna ord Clinton som nu är högaktuell som kandidat med möjligheten till att bli den första kvinnliga världs terroristen…menar presidenten vi haft är förstås mer fin putsad och omstylad som feminist ikon nu enligt den västerländska senaste trenden

Att hon är den enda kvinnliga kandidaten är trots allt den mest bidragande faktorn till att hon överhuvudtaget är en kandidat. Men sådana är våra värderingar här i väst som sagt. Som om de andra kvinnliga stats ministrarna i andra länder i världen vi har haft inte hade någon betydelse för kvinnliga framgångar i vår gemensamma kvinnohistoria? Men det är inte det jag vill diskutera nu. Det som larmar oro kring Clinton är det hon visat oss under hennes tid som utrikes minister. Vilket är att det lönar sig med att skapa krig och konflikter så att hon och hennes gelikar till feminister kan få chansen att utöva makt i feminismens och super maktens namn och härlighet. Därav också valet att rikta ut frustrationen på auktoritära män/regeringar i länder som Libyen, Syrien osv. En symboliskt handling för vanmakten de bär inom sig mot sina egna män som behandlat de inget annat än uselt. Men de får genom makten de får av feminismen krafter nu rikta ilska utåt i vår värld och skapa kaos som andra får betala för.

För att inte tala om hur andra länder såsom mitt ursprungsland är också subjekt för Clintons bluff baserade sanktioner som nu drabbar hårt den ekonomiska utvecklingen i landet och ungdomarnas framtidsutsikter till exempel. Vilket är också många gånger varför just ungdomar flyr landet som känt hos migrationsverket. Men varför kan inte inrikes politiken utvecklas mer…. så att den inkorporerade mer om omvärlds kunskaper och frågor än det den gör idag? Kan det vara den omedvetna rasismen eller gammalt hederligt (kolonial) västerländsk storhetsvansinnet som står i vägen för det här också tro? FN som den enda organ att adressera globala frågor känns så fjuttigt och distanserat. Vi måste börja bry oss om vår omvärld mer redan från inrikes perspektiv utan att vi behöver tömma deras population i medelhavet för att göra gott för de. Vi måste bry oss mer vi har ju bara en värld. Tänk om det skulle bildas partier som vill jobba med att öka fred, diplomati och välstånd på global nivå i vår värld? Så populära de skulle bli i dagens fina men själv centrerade population? 🙂 ….N..o…t ! ! ! !

Skämt och drömmar åsido. Vi har nu tack vare miljöpartiet lärt oss att aldrig luras av fromma ideal och fina handlingslösa åsikter igen. Men det mest sorgliga och förlamande känslan jag vittnat om här i Sverige är ändå hur rädd svensken blivit att framstå som en osympatisk människa. Så pass att man indirekt uppmuntras till ännu mer passivitet och social grupptryck att man inte gör något konstruktivt alls. Även när det dör så många flyktingar verkar det för mig som att de fina svenskarna ändå sörjer mest för att dessa människor som dör inte har tur nog att få vara svenskar snarare än att de faktiskt dör. Ändå vill man predika för mig via media om att vara mer human nu som om det är jag som behöver höra det. Man lever i en slags fin roll konstruerad på att man som svensk är så tursam att vara just här i Sverige som har råd med sån fin humanistisk/ feministisk ideal som man absolut inte är bered att släppa eller dela med sig till omvärlden. (Eller rättare sagt som man inte vill dela med sig till den fattiga omvärlden) Men det är just genom att släppa om denna finhets konstruktion och dela med sig av privilegierna vi har som förändring kommer komma. Att skapa mer stabilitet i världen behöver ej för övrigt innebära att man vill tvång utvisa asylsökande och invandrare som inte vill/kan åka tillbaka. Men det öppnar upp möjlighet för de som vill och har möjlighet. Dessutom slipper en mängd människor missledas hit genom at ta hemska risker i tron att det finns riktig frihet och jämnlikhet här

Om man dock vågade under en kort tid bara lägga ifrån sig sina fina image, rädslorna, det bekräftelse hungriga egot för att handla rakt ifrån ren EMPATI däremot så händer något nytt. Det blir verkliga handlingar som inte behöver stöttas med trasiga kryckor som de tomma ”fina åsikter” servat med länge nu! Förväxla ej SYMPATI med empati. Sympati som ju är vad som styrt i politiska ÅSIKTS och opinionsbildningar än så länge handlar mer om att känna med lidande men inte nödvändigtvis förstå varför. Men med en empatisk förmåga förstår man hur det är som det är också. Man kanske till och med förstår då att inte alla flyktingar heller vill fly hit eller annanstans egentligen och kan därför bekämpa orättvisor på annat sätt än (fina åsikter) och lida med offren vilket är allt vi gjort idag.

Många flyktingar vill bara vara trygga, bland sin familj, sitt folk och ha justa framtids perspektiv för sig själva och sina barn precis som alla andra i sina egna hemländer. Vi vet ju att det finns redan partier idag som av egoistiska skäl vill göra något åt detta. De har gärna sina medborgares bästa hänsyn och vill unna sitt land välstånd och privilegier först och främst. Så som ju politiker ska. Jag låter läsaren bestämma helt fritt vilka dessa partier kan vara. Medans jag själv ser 0 skillnad alls mellan de olika partier vi har idag. Bara att de alla vill framstå som bättre än den andra förstås.

Det är ju faktiskt därför vi röstar eller hur? Jag menar hela iden med demokrati är ju baserat på att vi ska rösta fram ledare som delar våra värderingar och vill vårt eget bästa trots allt. Så visst kan vi nu se våra gemensamma värderingar tydligt projicerade ut i verkligheten? Hur de speglar sig överallt i vår värld och i praktiken. Är det inte dags då att ta ansvar på riktigt för det som händer i vår värld? Inte bara genom att leka ”fina” och uppmuntra alla flyktingar att fortsätta ta riskfyllda båtfärd till Europe, men genom att ställa de obekväma frågorna och orsaken till flykten istället. Rikta fokus dit det egentligen bör riktas mot. Dvs de ansvariga, VI konsumenter och våra politiker som vill vårt bästa på andras bekostnad. Kanske kan vi då via politiken ändå bidra till att förrycka lite mindre på stackars fattiga länder så deras sämst ställda medborgare inte behöver fly hit och råka drunkna i havet?

Det finns alltid lika många svar som det finns problem men då krävs att vi är öppna för svaren genom att vi genuint tar an problemen först och inte ger bort det, flyr från det eller förnekar det bara för att sen anklaga andra mindre omtyckta politiker som handskas med det. Vi behöver examinera vår egen inre värld först och främst och sluta skam belägga ifrågasättanden och onödigt rasis stämpla helt obefogat av grupper som påstår sig vara antirasister men själva inte har aning om hur det är att utsättas för rasism. Bara de som utsätts kan egentligen definera vad rasism verkligen är. Så varför ger vi inte rösten till de som kan tala om det istället? Varför ger vi inte proper skydd för de som kan tala? Varför tar inte polisen allvarligt på de hot som redan finns? Hoten som hindrade politkern Alexander Bengtsson att tala och ta plats i politiken är väl typiskt skräck exepmpel på detta. Så vi måste alla oavsett partitillhörighet få frihet att våga omformulera våra ideologiska värderingar om och om igen om vi ska vara progressiva och förverkliga våra dealer om rättvisa och jämnlikhet

Det sista vi alla behöver efter allt kontinuerligt tragik vi sett hittills är att åter tro att feminism eller antirasism kommer lösa våra grova problem som bottnar i djupgående inhuman system som skapats sedan slaveriets start och än är grunden för orättvisorna vi har idag. Att låta oss bli vilseledda genom feminismen som ”metaforiskt talat” är den vita kvinnans bittra känslostormar som pendlar från krigs skapande till godhets spelande dramatik medan vi andra uppmanas att passivt och röstlöst se på när flyktingar far riktigt illa och missleds till att betala det slutliga priset är att lura oss själva.

Vi måste våga öppna ögonen, bli av med den delusionen och bli kvitt den svenska finhets stämpeln, se oss som vi är, så att vi kan våga se andra som de är utan att behöva fixa allting, men istället vara ärligare, jobba lite hårdare, dela av oss mer och hänga med i förändringsprocessen framåt. Det gör vi bäst genom att bidra med verkliga insatser och handlingar vardagligt i vårt liv och på så vis starta god cirkel mot rättvisare världssystem som gynnar ALLA världsmedborgares bästa och inte bara ge med oss för frustrerade, bittra, kvinnors kränkta ego låta över oss härska.

Släpp nu bitterheten och sätt igång att förändra!

In the mean time I’l continue to dream on about peace….

You may say I m a dreamer, but I am not the only one –John Lennon 🙂